Så. Då är man officiellt gymnasieelev. Jag vet inte riktigt om det känns bra, dåligt eller bara...konstigt. Jag har verkligen inte vant mig vid tanken på att aldrig komma tillbaka (som elev) till IESJ, och hur mycket jag än försökt förbereda mig mentalt för gymnasiet hindrade det inte att jag blev helt chockad över hur märkligt det var. Lite som att vara med i en High School film, eller åtminstone som det beskrivs. En röra av människor, klassrum, korridorer och lärare. Komplicerade nya scheman och förkortningar man inte vet vad de står för. Men samtidigt tror jag stenhårt på att man ska ge det en chans, jag har velat gå media sedan åttan och jag tror att det kan bli bra på Rudbeck. Imorgon har jag samtal med min mentor och då får jag lära känna honom lite mer, och på eftermiddagen ska vi ha "lära känna varandra-övningar" med klassen så förhoppningsvis kommer vi bli en lite mer...samlad grupp om man säger så. Just nu flyter vi mest runt i klickar om två eller tre, men vi har ju sett på IESJ att det sällan fortsätter så i flera år. Och vi har ju trots allt bara sett varandra en enda gång, hur många människor blir vänner efter en halv dag?




Mina sista sommarlovsdagar såg för övrig ut ungefär såhär;

(Torsdag, barnfilmsmaraton hos Karin. Vi såg nästan hela Djungelboken, sedan Ett Småkrypsliv och  till sist Lejonkungen, där bilden är från.)



(Fredag eftermiddag, vi plockade körsbär hos mig. Dessutom färgade Louise mitt hår, det blev mörkare igen.)



(Fredag kväll hos Marika, som är ägare till båda bilderna. Kan dessutom tillägga att detta var den sista kvällen jag hade med bara IESJ tjejerna innan vi började på nya skolor. Lite ont i hjärtat gjorde det allt.)



(Lördag, jag åkte in till stan vid tvåtiden för misslyckad shopping och senare mötte vi massor av människor
 och tittade på The Voice i ungefär tio minuter. Sedan gav vi upp och vandrade runt i stan. Det började regna på oss, men jag fick i alla fall två helt okej bilder, trots mörkret.)




Fotade även lite igår, men jag har inte orkat med att lägga in de bilderna på datorn ännu. Så det får vänta.




Vi levde då.
Jag lever än.