Jag kan inte förstå att det är slut nu.
Vi, tjejerna, killarna, klassen, IESJ's class of 2009, vi finns liksom inte mer. Eller , det är klart vi finns, men det kommer aldrig bli samma sak igen.
Det är konstigt, för de jag umgås och älskar mest kommer jag inte sakna lika mycket; för vi kommer ju ses! Men alla småsaker, alla personer som alltid funnits runt omkring en hela dagarna och som man aldrig riktigt uppskattade är de man kommer minnas med mest sorg. Aldrig bli irriterad på att Simon inte kan vänta 3 sekunder på att gå förbi till sitt skåp. Aldrig störa sig på Ugurs kommentarer som egentligen är väldigt roliga.

Det är bara borta, över. Slut.





 

Jag älskar er.