Jag vill inte sluta nian.


Låter det konstigt? Man borde, såhär två-tre månader innan skolavslutningen, längta ihjäl sig efter sommar och sol, spänningen inför ny skola, gymnasie, möjligheten att kunna anpassa sina studier efter intressen, allt sådan borde locka en nu. Och givetvis gör det det också, men jag vet inte hur jag ska klara mig utan IESJ. Ja, det ska erkännas att några av de jobbigaste händelserna i mitt liv ägt rum innanför skolans väggar, men det finns så mycket mer positiva minnen. För att bara nämna några ; Luciatåget, Alec och hans penna, "Don't play with your balls", Snook's uppträdande.

Jag kommer sakna att få ett leende från många underbara människor i min klass på morgonen.
Kommer sakna Alec och Calebs oändliga tjafs om Storbrittanien eller USA är bäst.
Kommer sakna att sitta i matsalen och se någon råka hälla ut mjölk nedför väggen och låtsas som att det regnar.
Jag kommer sakna tiderna när vi satt i cafét och spanade runt oss efter de snygga killarna som då var tre år äldre än oss.

Hade det inte varit för Engelska Skolan i Järfälla så hade jag inte varit den jag är idag, och jag skulle ha saknat något utan att riktigt veta vad.